Jag tipsar också om sommarläsning på Adlibris.
Vill även passa på att tack för inlägget om min roman ”Släktfeber” på Wind Up Women, läs det här.
*
Under sommaren brukar jag alltid längta efter en viss sorts läsning, gärna verklighetsflyktiga berättelser, förlagda på hotell eller rivieran (som ”Döden i Venedig” av Thomas Mann som jag läser om just nu eller ”Edens Lustgård” av Ernest Hemingway – en orgie i fransk riviera-romantik med sotiga kanter). Eller för den delen allt av den tidiga slackern Francoise Sagan. När jag var i tjugoårsåldern förälskade jag mig i några underbara utgåvorpå ett antikvariat. De hade enkla akvarellteckningar på framsidan som så väl gestaltar hennes loja, ändå hyperkoncentrerade stil. Jag tänker i sommar läsa om ”Om en månad, om ett år” (se bilden i mitten).
I sommar tar jag mig också en Hemingway-klassiker som jag inte blev färdig med förra sommaren: To Have and Have not. Älskar hans självförtroende och raka, djuplodande tjafs-fria stil. Han örfilar alltid upp en när man läser honom! Tack för det Ernest, jag förmodar att du sitter på den himmelska versionen av Ritz hotell. Kasta några gnistor av mig om du har tid!
Hittills i sommar har jag läst Haruki Murakamis ”Vad jag pratar om när jag pratar om löpning” och ja, det är klokt och habilt och grundligt – och efter avslutad läsning märkte jag att boken stannade kvar trots att den egentligen inte är så märkvärdig.
Jag hoppas också på ”Himmel och helvete”, den isländska fantastiska författaren Jon Kalman Stefanssons nya roman. Jag tyckte mycket om hans förra ”Sommarljus” och gick och lyssnade på honom när han var i Stockholm för några månader sedan. Han sa bland annat en sann sak, tycker jag; att författare sällan vet vad det är deras böcker handlar om (i allafall inte medan de skrivs) . Det är sådant som man måste tänka ut svar på eftersom man vet att man kommer att bli intervjuad om saken. Men att faktiskt veta vad man skriver om är inte alls självklart. Jon Kalman Stefansson tycks genuint intresserad av det goda i människan, det som får en att förundras över och tycka om henne, trots alla hopplösa sidor.
För övrigt: Kjell Westö – ”Vådan av att vara Skrake” är BRA.Ändå har jag fastnat halvvägs. Och Susan Sontags visa och intressanta reflektioner om fotografi i boken ”On Photography” läser jag delvis i research-syfte inför min nästa roman, som har en fotograf med på ett hörn. Även om jag inte kommer att använda något av det jag har läst mig till, finns det där ändå. Som ett isberg under ytan…Det man utelämnar i en text bara för att man inte känner till det, visar sig ändå – som hål i texten, som Ernest Hemingway sa i en intervju.
Efter att ha läst Virginia Woolfs Dagboksanteckningar under vintern, och både blivit djupt berörd och tröstad av att känna igen mig i vissa neurotiska drag, tar jag mig an hennes debut ”Resan ut” och ”Mot Fyren”. (Hur underbart är inte det sistnämnda omslaget? Har ägt denna bok i tio år utan att öppna den. Nu är det dags.) Trevlig sommar. Och läs för allt vad tygen håller! Det tänker jag göra. Inga krav, bara lust.
*
Köp helst Släktfeber i en vanlig bokhandel, de har det inte lätt nuförtiden…
Några recensionsklipp om Släktfeber:
”Läs Paborn för hennes absurda humor och underbara dialog. Läs henne också för det sinnliga språket, fyllt av drastiska och smarta formuleringar.” Norrköpings Tidningar
”Sara Paborn fastnar inte, vare sig i självältandets trista träsk eller i den svenska sommaridyllens sockerspunna sötsliskigheter. Nej, det här är något så ovanligt som en rejäl skröna i samtidsmiljö” Helsingborgs Dagblad
”Det är sällan man som litteraturkritiker får anledning att avge omdömet ’genuint trevlig’ om en roman. Men det är just vad den är, debuterande Sara Paborns Släktfeber. Charmig, underhållande, bitsk och precis lagom småklok.” Svenska Dagbladet
”Det roligaste jag läst på länge. Sara Paborn erbjuder riktigt bra läsning i en spännande debut som ger mersmak.” Södermanlands Nyheter
”Paborn har exakt känsla för ordens valörer, förmågan att måla människor och miljöer som perfekta filmbilder./…/ Det är skamlöst underhållande.” Arbetarbladet
*
