Löpgravsvägen av Kari Hotakainen

Jo, jag kan rekommendera denna vemodiga, roliga, välskrivna, pricksäkra och sorgesamma roman om en man som drivs till galenskap av att försöka få tillbaka sin fru och barn. Detta är finländska Hotakainens genombrottsroman, men jag hade faktiskt missat den. Nu ger Brombergs ut hans nya roman, som kommer i vår och lär vara väldigt bra.

Revolutionary Road av Richard Yates

Det känns nästan osannolikt att denna bok gått mig förbi så länge. Jag förstår inte riktigt hur min världsbild klarat sig utan den. Den skrevs 1961 men känns nästan plågsamt aktuell med ett modernt, redan lätt desillusionerat par i 30-årsåldern som långsamt låter sina drömmar ge vika för verkligheten. Sällan jag känt mig så berörd av en bok. Den handlar om att frukta förändring, även när man vet att förändringen skulle kunna rädda en. Vad krävs för att vi ska kunna hålla ihop länge nog för att klara oss helskinnade genom livet? Boken har länge levt i skymundan trots ett positivt mottagande, men blev häromåret film av Sam Mendes. Jag tyckte att filmen var underbar också, men boken är verkligen ett mästerverk.  I förordet skriver författaren Richard Ford att den länge varit som ett hemligt handslag bland dess tillbedjare. Den finns i pocket. Köp den

Här, dikter av Wislawa Szymborska

Bra litteratur är inte svår att läsa, den är enkel. Dessa dikter är ett bevis på det. Nobelpristagaren Wislawa sopar banan.

Splendorville av Ellen  Mattsson

Jag kan inte förstå att denna roman inte blev mer uppmärksammad när den kom, men det jag tror att den kommer att bli det i sinom tid…När jag träffade författaren Ellen Mattson på bokmässan i Helsingfors i höstas sa hon själv att detta är hennes bortglömda mästerverk. Det är inte för sent att upptäck detta absurda, originella, sinnesutvidgande, vackra verk.

Doppler av Erlend Loe

Erlend Loes bästa bok tycker jag. Och jag tycker mycket om Erlend. Döpte till och med en karaktär i ”Släktfeber” efter honom…

Oscar Wilde, Biografi av Richard Ellman

Jag har precis läst den här gripande och välskrivna biografin om Oscar Wilde. Någon vecka tidigare hittade jag av en slump en utgåva av The Portrait of Dorian Gray från 1908 (!) (kolla bilden nedan) på en släktings vind. Jag läste den, det var länge sedan sist, och språket är verkligen inte det minsta föråldrat eller dammigt. Det är bara olycksbådande när man ser parallellerna med Oscar Wildes eget liv. Underlaget för biografin av Ellman är stort; bevarade brev, konversationer, fotografier och detaljerade upplysningar om hans liv och förhållanden med bland andra Lord Alfred Douglas som aldrig upphörde att betyda något för honom. Perioden efter hans fängelsestraff och de följande åren i exil Frankrike är så sorgliga. Lika spännande som den bästa thriller, eller mer spännande förstås.

The Old Man and The Sea av Ernest Hemingway

Jag har precis läst den här boken, för fösta gången i vuxen ålder, när man har en chans att förstå hur svårt det är att skriva så enkelt. Jag är där…i båten. Jag ser den skimrande svärdfisken i det vita solljuset, jag känner nattens kyla under säckvävsfilten. Det är så vackert om människans godhet och utsatthet och poesi att man måste förlåta henne/honom allt ont.

Havet av John Banville

Att läsa Havet var som en lång rysning. Språket är sällsamt vackert, stämningen sugande och olycksbådande. Hela romanen är som en målning som skiftar färg – gulbruna eftermiddagar, ett urtvättat blågrått hav, disigt vit himmel och oändliga sanddyner på en irländsk semesterort någon gång på 50-talet. Två tragedier står i centrum. Jag läste en rolig intervju med John Banville där han beklagade sig för journalisten med orden ”I hope you understand that I loathe all of them!” (hans böcker). Ingen anledning….Havet är fantastiskt, och så blev den också belönad med Bookerpriset.

Lille Prinsen av Antoine de Saint-Exupéry

Jag var fjorton år när jag läste Lille Prinsen av och kunde inte lämna mitt rum på två dagar. Jag flyttade mellan sängen, golvet och soffan – gråtandes. Jag visste inte vad det var jag grät över, annat än att jag hade förstått något viktigt. Vad denna insikt bestod i, kunde jag inte heller formulera, men jag visste att jag aldrig igen skulle se livet på samma sätt som förut. Det hade fått en annan, mer poetisk dimension. Jag förstod också att litteraturen var något som besatt magisk kraft och kunde ta genvägar till hjärtat, på samma sätt musiken. Lille Prinsen hade kastat ut sina lillgamla visdomar över mig som gnistor av tröst. Jag kände mig upplyst, förkrossad och lycklig på en och samma gång. Jag har inte läst om den sedan dess, men man ska inte förakta de böcker som stod en bi när man var ung.

Frukost på Tiffanys och Musik för kameloenter
av Truman Capote

Jag upptäckte Truman Capote i tjugoårsåldern. Det började med en osprättad, lejongul upplaga av Frukost på Tiffanys (nu mystiskt försvunnen), från ett antikvariat i Stockholm. Jag älskade den för dess vackra, enkla språk, smutsiga flärd och den dammiga sommarhettan i 40-talets New York. Jag kände mig så lik huvudpersonen Holly Golightly att jag tänkte att precis så skulle jag vilja bli porträtterad, trots all hennes melankoli. Jag slukade sedan allt jag kom över av Truman Capote.  Han litterära stil rymmer musikalisk känsla för språket och  en kärlek för egensinniga, lite skamfilade karaktärer. Och genom allt går ensamhet och den amerikanska Söderns särskilda atmosfär, som ett mollackord som skurit sig. Jag vill bjuda på ett citat från honom som jag tycker är kännetecknande för hans konstnärsskap på något vis:
I have always lived the life I liked. I have never skipped a pulse beat over what others thought. My education has been rather do-it-yourself. To this day I cannot recite the alphabet or the multiplication tables.

Doktor Glas av Hjalmar Söderberg

Det är svårt att formulera den här  romanens storhet. Enligt mig är den bara perfekt.  Att läsa den känns lite som att dricka ett glas kallt vatten. Den är så välskriven, så ren, så enkel att det är en skönhetsupplevelse att läsa den. För mig är det är en sådan bok man faller för när man är ung, men i motsats till de flesta andra sådana böcker behåller Doktor Glas sitt magiska grepp om mig. Den har något som flyttar mig bortanför tiden.

Sammankomsten av Anne Enright

Den här boken golvar mig. Anne Enright, irländska som vann Bookerpriset för denna roman, har ett så coolt, hårdkokt, respektlöst och egensinnigt språk att jag vill kyssa hennes fötter. Flera av meningarna är så mångtydiga och originella att de rymmer en hel ny roman i sig.
Boken är kolsvart men glimrar ändå. Inspirerande.

Svart Som Silver av Bruno K Öijer

Vissa böcker är som eldar man kan värma sig kring, gnugga händer över och få en gnista av ljus ifrån. Bruno K Öijers Svart Som Silver är en sådan bok för mig. Det är en diktsamling som ger mig samma känsla av upplysning, hopp, försoning och skönhet som jag kunde få när jag lyssnade på en riktigt bra skiva när jag var tonåring – utan att ha fått mina sinnen utspädda av livet ännu. Många rader i den här diktsamlingen får mig att vilja skriva något kring dem. De är så täta, så stora, så kärleksfulla, så tunga, så lätta. När jag läste hans rader…
jag har kastat
och gjort mej av med det mesta
jag behöll inte mycket
jag behöll det som faller
jag behöll en handfull snöflingor
när jag säjer till
faller dom igen
när jag säjer till krossar dom berg

…gick jag med gåshud över hela Stockholm från Östermalm till Midsommarkransen, trots att jag hade fårskinnskappan på. De där raderna sammanfattar det han sysslar med, för mig. Han slösar inte ord, han väljer dem, han föder dem nära sitt hjärta och när han kallar på dem sviker de inte. I gengäld krossar de mig – med hopp!

Paris Review Interviews

3 pocketböcker på engelska med intervjuer med de flesta stora författare; Hemingway, Dororthy Parker, Graham Greene, James Thurber, Toni Morrisson, Philip Larkin, Isak Dinesen och ett stort gäng till. Mycket inspirerande.

Yeats, The Man and the Masks

Biografi av Richard Ellman

Ytterligare en biografi av Ellman om denna irländska poet som jag aldrig läst något av förrän nu. Men nu har jag köpt en samlingsvolym med poesi….å, det är bra. Såklart. Förstår inte varför man aldrig fick läsa något av Yeats i skolan. Biografin är storartad. Richard Ellman vann Booker-priset för den också.