Sara Karolina Paborn

Född 1972 i Sölvesborg i Blekinge

Bosatt i Hägersten, söder om Stockholm

Om mig:

Länge var jag en sådan person som hade tio första-kapitel till olika romanprojekt i byrålådan, men inte lyckades slutföra ett enda. Under mina tonår skrev jag oanständiga mängder dikter (mest på rim för rim gjorde allting lite mer sant på något vis). När jag var sexton år skickade jag in min första berättelse till ett bokförlag. Den hade en tioårig pojke i huvudrollen och utspelade sig i Baton Rouge i Louisiana i USA (där jag aldrig varit men fyra år senare otroligt nog hamnade av en slump). Bortsett från en stadig bunt refuseingsbrev, fick jag av en milt sinnad förläggare skrev ett personligt brev. Vederbörande tyckte att jag hade potential men skulle ”gräva där jag stod”. Jag förstod aldrig varför. Jag skrev ju för att komma bort!

Jag hade inte förstått att man kan skriva om precis vad som helst, och i vilken roll som helst (även om det råkar vara en elvaårig pojkes) så länge man utgår från sig själv, från sina egna inre sanningar. Mitt andra romanförsök var mer målmedvetet. Jag hade hunnit bli tjugotvå år, men vägrade fortfarande att gräva där jag stod. Även denna gång var jag-personen och berättaren en fyrtioårig kufisk man. Historien, som utspelade sig på ett skamfilat museum för uppstoppade djur, var full av absurditeter. Jag arbetade på manuset i nästan tv år, jämsides med mitt vanliga jobb. Även denna gång blev jag refuserad av alla förlag jag kontaktade. Ännu ett romanförsök senare, vars misslyckande gjorde att jag inte skrev en litterär rad på nästan sju år och inte hade några planer på att börja heller, satte jag igång med det som nu verkligen blivit en riktig roman – Släktfeber.

Min första publicerade roman utspelar sig under några heta sommarveckor, i och omkring en sommarstuga. Det tog mig tre år att skriva den och jag visste inte om någon skulle vilja ha den.

Nu skriver jag nytt. Vi hörs snart.