Recensioner av Tistelhonung

Tistelhonung av Sara Paborn

”Gode Gud, skänk mig en tidsmaskin och skicka mig till Sara Paborns år 1955! Tanken på att resa till en kurort, ta in på pensionat och kosta på sig helpension känns helt oemotståndlig. Visst, Veronika är bottenlöst uttråkad och längtar ständigt bort, men författaren får hennes sömniga sommardagar att verka himmelska. Inte ens den mystiska bisvärm som flyttat in på pensionatet och terroriserar sommargästerna avskräcker – även i förment mörka stunder är det omöjligt att inte mysa sig igenom Veronikas kapitel. // När Ebba berättar är det mindre puttrigt. Det gör svärtan i hennes delar mer gripande. // Hennes berättelse påminner om en rad offentliga, omskvallrade uppbrott i verklighetens kvällstidnings-Sverige, och romanfiguren är så trovärdig att det närmast är förvånande att hon inte finns på riktigt.”

Dagens Nyheter

”Sara Paborn är en fena på att skriva dialog, och Tistelhonungs styrka är just förmågan att genom den skapa närvaro och smärta runt skeenden, i dåtid som nutid. Det finns en parallell historia mellan Veronikas historia och min, skriver Ebba och fortsätter: Hon rymde med sin kärlek. Jag rymde med min. Hon gifte sig med någon annan efter. Jag var gift före. För mig har det inte ens gått ett år sedan förlusten. För henne har det gått över sextio. Som när minnen är inblandade visar det sig att de kan förändras, förskjutas, men även förstärkas genom att, som i Veronikas fall, ligga så långt bak i tiden. De kan bli sanningar som inte får, eller bör, ifrågasättas. Tistelhonung känns filmiskt skriven.”

Norrländska Socialdemokraten

”I Tistelhonung visar Sara Paborn än en gång att hon är en historieberättare av bästa sort med både allvar, finurlighet, värme och en rejäl skvätt humor. Här finns ett skarpt öga för samtiden, men också en värme i skildringen av relationer mellan människor. Paborn byter skickligt klang mellan Ebbas och Veronikas berättelser: Ebbas historia är en nutida vass och sarkastisk jag-berättelse, medan Veronikas historia, som är skriven i tredje person, känns som en stor kram.”

Blekinge Läns Tidning

”Man köper berättelsen rakt av, eskapismen och nostalgin bonar om och gör gott. // I bästa stunder skildrar inte romanen pensionatets trygghet, den är ett pensionat. Det är bara för den trötte, orolige, och själsligt utmattade att checka in.”

Expressen

”Här finns en speciell sorts magi med doft av gamla svenska pilsnerfilmer och 1950-talslyrik när den inte nödvändigtvis är som bäst men kanske som mest vemodig. Jag tänker på Bo Setterlind och Lars Forssell. Jag tänker på en ung Jan Malmsjö som sjunger Snurra min jord och en ung Ulla Sjöblom som sjunger Jag står här på ett torg. Dessa vackra visor har förstås inget att göra med Sara Paborns roman. Men en roman som väcker så pass egendomliga associationer ska man ta vara på och respektera.”

Göteborgsposten

”Färgerna glöder när hon målar upp den detaljrika interiören i pensionatet där de originella stamgästerna vimlar omkring i matsalen, den prunkande trädgården och på stranden. Dröjande skildrar Sara Paborn den andlösa passionen mellan ungdomarna som träffas en loj, solskimrande sommar. // Det här är en härlig, underhållande kärleksroman med flinkt tecknade gestalter, lyhörd dialog och detaljskarpa miljöer. Vem längtar inte till femtiotalsidyllens pensionat – även om det bara är en saga?”

Gotlands Tidningar

Copyright © 2020 Sara Paborn